Det finns en dold anti-svensk agenda rapporterar gerillaledaren Ulla-Maj Wideroos från sitt hemliga högkvarter på slätten i Österbotten till YLE. De som styr, regeringen alltså, har smugit in olika försämringar mot det finlandssvenska. SFP kan naturligtvis inte anses ha något att göra med dessa regeringsbeslut, eftersom de är en marginell oppositionsrörelse med begränsade tillgångar.
Signaturen ”Skattebetalare på svenska” har sett historiska kopplingar till de pågående pogromerna:
Wideroos har helt rätt.För ca; 60 år sedan var det ett annat land som började förfölja sina duktiga och dugliga medborgare precis som här i Finland 2009 .Paralellen är tydlig
Domänförlusterna är också dåliga ur ett rashygieniskt/okej då, ”kulturellt” perspektiv, anser signaturen S.S (sic!)
Detta är gamla nyheter för oss som inte kan Finska. Det känns alltför ofta att man är en invandrare/andra klassens medborgare i sitt egna land. Det som jag undrar över mest är att vad skulle Finland vara utåt i Europa om det inte var för oss Svenskspråkiga?
Vi kan svara: ingenting. Det är bara finlandssvenska som kan kallas kultur.
Bästa hälsningar, eder herr Tancke-Smedh (på ironiskt humör)
är kanske ändå inte där skon klämmer. Men vad gör man inte för att slippa tala om MAKT? Vi behöver liksom inte mera könsnormerade strukturer. De som diggar flick-TV kan ju titta på Oprah på nätet. Att se det där som en feministisk tanke är inte bättre än att skriva om den nya cocktailbaren ”Crush” som någon hade gjort i HBL idag – den kallas ”kvinnovänlig” eftersom kunderna där kan dricka paraplydrinkar OCH shoppa kläder. (På en gång! Vilken fantastisk samhällelig framgång, Rosa Parks ler i sin himmel) För all del, det går bra att prata TV och radio men koncentrera er då på hur kvinnor och kvinnors villkor lyfts upp när nyhetsagendan skrivs.
Ett av de största problemen för den finlandssvenska befolkningen är att den är så liten och självgod att kvaliteten av allt som produceras därmed blir lidande. När en ringa population ska vara bra på allt fungerar det inte alltid helt enkelt. Utgångspunkten för verksamheten i Svenskfinland verkar vara tanken allt är bättre än ingenting. Hellre än att göra något tvåspråkigt så ska det till nöds göras själv.